Ett år för en dag-principen

“Ett år för en dag”-principen var en vanligt förekommande princip inom Judendomen. En dag kunde symbolisera ett år, och en vecka en period på 7 år, eller en “årsvecka”. Sista dagen i varje vecka var en sabbatsdag, och sista året i varje “årsvecka” var ett sabbats-år.

Denna hjälper till att räkna ut tidsperioder. Till exempel Daniels profetia i Daniel 9:25,26

25 Detta ska du veta och inse: Från det att ordet om att återställa och återuppbygga Jerusalem utgår tills ledaren, Messias, kommer ska det gå 7 veckor och 62 veckor. Staden ska återställas och återuppbyggas, med torg och vallgravar, trots svåra tider. 26 Efter de 62 veckorna ska Messias dödas, helt utblottad. Och en anförare ska komma med sin armé, som ska förstöra staden och den heliga platsen. Slutet ska komma genom flodvågen. Och ända till slutet ska det vara krig. Det som är bestämt är ödeläggelse.

Daniel talar om när Messias skulle framträda. Han säger att det ska gå 7 veckor, och sen 62 veckor, och efter det ska Messias dödas.

Ordet om att återställs och återuppbygga Jerusalem hänvisar till när kung Artaxerxes gav order om att Jersalem skulle återuppbyggas, i sitt 20e år. (Nehemja 2:1,5-8) Han började regera 474 f.v.t. så det var år 455 f.v.t.

Hur långt blir då totalt 69 veckor? 483 dagar/16 månader senare? Då hände inget av intresse. Men om man räknar i årsveckor blir det 483 år. Och 483 år efter 455 f.v.t. för oss till år 28 v.t. År 28 v.t. är det år Jesus blev döpt och började sin tjänst.

Judarna visste om denna uträkning, så enligt Lukas 3:15 så “var [folket] nu förväntansfullt, och alla undrade om Johannes kunde vara Messias.” De hande gjort samma uträkning och kommit fram till samma sak: Att Messias skulle uppenbaras år 28.