10 I Caesarẹa fanns det en man som hette Cornelius, en officer vid den italiska bataljonen, som den kallades.

Cornelius var en centurion som hade befäl över 100 män. Centurion hade stor social och militär status, liksom rikedom. Deras lön var kanske 16 gånger så hög som vanliga soldater.

2 Han var en uppriktigt troende man, och både han och hans hushåll hade djup respekt för Gud. Han gav många gåvor till de fattiga och bad ofta innerliga böner till Gud. 3 Ungefär vid nionde timmen på dagen fick han en syn. Han såg tydligt Guds ängel komma in till honom och säga: ”Cornelius!”

Cornelius bad kontinuerligt till Gud och Gud besvarade hans böner. Härav lär vi oss att även om människor kanske inte vet hur man ska be eller vad Guds namn är, kommer Gud att svara på deras böner om de söker honom av rätt motiv, och att änglar hjälper oss att hitta dem.

6 Han är gäst hos garvaren Simon, som bor i ett hus vid havet.”

Petrus bodde med en garvare, ett orent yrke. Man bör inte se ner på eller undvika människor på grund av deras sociala status eller jobb.

7 Så fort ängeln som talade med honom hade försvunnit kallade Cornelius till sig två av sina tjänare och en soldat i hans tjänst som var troende.

Cornelius soldat var “troende”, vilket innebär att han också hade vördnad för Jehova. Cornelius vittnade uppenbarligen på sin “arbetsplats”, till sina “medarbetare” eller underordnade.

9 Nästa dag, samtidigt som de närmade sig staden, gick Petrus upp på taket ungefär vid sjätte timmen för att be. 10 Men han blev mycket hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning en måltid föll han i trans. 11 Han såg att himlen hade öppnats och att det var något som sänktes ner på jorden. Det liknade ett stort linneskynke som hängde i sina fyra hörn. 12 I det fanns alla slags fyrbenta djur och kräldjur som lever på jorden och alla slags fåglar som flyger i himlen. 13 Sedan hördes en röst som sa: ”Res dig, Petrus, slakta och ät!” 14 Men Petrus sa: ”Absolut inte, Herre, för jag har aldrig ätit något som är otillåtet eller orent.” 15 Då talade rösten till honom igen, för andra gången: ”Sluta kalla det som Gud har renat för orent.” 16 Rösten hördes en tredje gång, och sedan lyftes allt upp till himlen.

När Petrus var beordrad att äta orena djur protesterade han. Jehova gav nådigt honom en andra och tredje chans innan Petrus ändrade sig. Lyssnar vi villigt till vad Jehova vill att vi ska göra, även om det går emot våra egna preferenser eller vanor?

23 Då bjöd han in dem, och de stannade som hans gäster. …

Petrus bjöd in dem och underhöll dem. När han förstod Guds vilja var han snabb att anpassa sig till sin nya riktning. Är vi snabba att anpassa oss till de nya instruktioner eller förståelsen, eller visar vi motvilja mot dem?

25 När Petrus gick in kom Cornelius emot honom och föll respektfullt på knä för honom. 26 Men Petrus hjälpte honom upp och sa: ”Res dig upp, jag är också bara en människa.”

Cornelius föll ner för Petrus som om för en gud, men Peter bad ödmjukt honom att resa sig upp.

Trots att både profeter och änglar i forna tider hade tillåtit människor att betyga dem sin vördnad, ville inte Petrus låta Cornelius betyga honom sin vördnad, och den ängel (eller de änglar) som Johannes såg i sin syn vägrade två gånger att låta Johannes göra detsamma.

I och med att Kristus kom uppstod tydligen en ny situation som berörde normerna för vad som var ett rätt uppförande gentemot andra av Guds tjänare. Jesus lärde sina lärjungar: ”En är er lärare, och ni är alla bröder … en är er Ledare, Kristus.” Det var nämligen i Jesus Kristus som de profetiska förebilderna fick sin uppfyllelse, för, som ängeln sade till Johannes. Jesus var Davids Herre, den som var större än Salomo och den profet som var större än Mose. Den vördnad som dessa människor fick ta emot var en förebild till den vördnad som tillkom Kristus. Det var därför på sin plats att Petrus hindrade Cornelius från att visa honom för stor ära.

Vi måste vara medvetna om att inte ge människor otillbörlig ära, varken i världen eller i församlingen.

34 Då tog Petrus till orda och sa: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte är partisk.

En bokstavlig återgivning av Apostlagärningarna 10:34 säger att “Gud är inte en som tar emot ansikten,” det vill säga, han gynnar inte ett ansikte över en annan. “Gud är inte partisk.” Vi måste också ha Guds inställning och se alla människor som potentiellt godtagbar för Gud.

35 Han tar emot alla som visar respekt för honom och gör det som är rätt, vilket folk de än tillhör.

Judar såg icke-judar som orena, och det var olagligt att ha något att göra med dem. De var Guds fiender till vilka kunskapen om Gud förnekades, såvida de inte blev proselyter, och även då kunde de inte tillåtas till full gemenskap. Judar var förbjudna att rådgöra dem, och om de frågade om gudomliga saker skulle de bli förbannade. Vilken kontrast till hur Petrus sammanfattade vad som hänt på denna dag!